Lunch

december 5th, 2016 § 0 comments § permalink

Gick upp i morse men var så trött så jag gick och la mig igen. Då ringde farsan och frågade om vi skulle käka lunch och det vill man ju inte tacka nej till så det var bara upp och hoppa igen.Men mat och frisk luft ska väl göra en pigg.

det var ju inte meningen att det skulle bli såhär…

januari 28th, 2016 § 0 comments § permalink

”Jag låter tårarna tala när inte orden räcker till.” beskriver min gårkväll ganska bra…

när man verkligen vill ha något,
ger man sig inte förrän man fått det.
– men vissa har otur.

hey sistha

juli 31st, 2015 § 0 comments § permalink

jag lovar det såg ut som vi dödat någon! först grävde vi en stor grop och kastade jord över halva baksidan,
sen gick vi och hämtade Mia som låg i en plastpåse ( väldigt fint… ) när vi var klara såg det ut som vi grävt en grav på ca 3 meter…. hmm ?

Segt att vila….

januari 13th, 2015 § 0 comments § permalink

Ni som läste min blogg igår vet att min man är seg på att uppdatera…

Själv hade jag ännu en vilosam dag, börjar bli rejält trött på att bara sitta stilla på dagarna men det hjälper så det är därför jag fortsätter. Har som tur är oftast sällskap av min väninna o hennes dotter, annars skulle jag nog dö av uttråkning känns det som. Efter en veckas vilande har jag nu mycket mindre foglossning och huvudvärken är bortblåst. Så på måndag ska jag ge mig iväg till jobbet igen och hoppas  att det håller den här gången!
Det är ju en rätt soft vecka med jobb på kontor på måndag
ledig tisdag
hemmajobb onsdag
kontor på torsdag
det känns skönt att få en sån mjukstart.

Man vet aldrig när det inplastade köttet a…

september 1st, 2014 § 0 comments § permalink

Man vet aldrig när det inplastade köttet attackerar när det fortfarande är så här nyskjutet. Det är ju helt vilt! Eller ja, styckat vilt. Vilt, hur som helst! Bäst att ta fram stora kniven!

God morgon!

juli 8th, 2014 § 0 comments § permalink

Är också jätteorolig över Ossy som aldrig dök upp på jobbet imorse (Hon jobbar ju på sjukhus..) och sen så har hon inte kommit hem till henne heller för hennes mamma ringde mig jätte orolig.. Desutom så har hon inte kommit hem till mig som hon skulle ha gjort om det hänt något..? Usch… Hoppas verkligen inget har hänt henne Jag har hennes mobil desutom..

Jag ska försöka ringa runt lite nu och se om jag kan se vart hon är..

AJ..IGEN

april 10th, 2014 § 0 comments § permalink

Ögats ont har övergått till konstant huvudvärk. Eller egentligen har jag haft ont i huvudet i tre dagar nu. Det börjar bli jobbigt. Jag får typ hugga av huvudet eller nåt. Nu skall jag ta en huvudvärkstablett och dö i sängen.

Djupfrusen

januari 11th, 2014 § 0 comments § permalink

Just nu är jag så där genomfrusen som man bara blir efter en hel dag på i snö, eller efter en hel natts köande i minusgrader, eller efter att ha åkt pulka och byggt snögubbar i flera timmar. Så där genomfrusen så att man fryser under huden och måste tinas inifrån. Det är tur att det finns te.

Tågtime!

december 6th, 2013 § 0 comments § permalink

Nu har jag sovit så långt det går. Ändå är det en timme och tjugo minuter kvar tills det att jag är hemma i Malmö!
Älskade, varma, sköna, trygga Malmö. Ibland uppskattar jag min hemstad mer än annars.

Tack för alla kommentarer. Både de trevliga och de mindra trevliga. Mina vänner undrar om det inte är dags att ta tillbaka tjänsten där man först godkänner kommentarerna innan de publiceras. Mja, varför det? Jag kan bjuda på det.
Det känns inte som det kommer skrivas värre än vad som redan har skrivits. Än så länge rör det inte mig i ryggen.
Alla har rätt till en egen åsikt och att uttrycka den. Så, keep them coming.
Det enda jag kan göra är att förklara mig.
Vilket jag inte orkar just nu!

comfortzonmbie

september 9th, 2013 § 0 comments § permalink

det är alltid samma visa så fort planet börjar fälla ner vingarna över arlanda; jag (smyg)jublar. ja, för det verkar ju nästan vara hederskodex att i samma sekund vi närmar oss arlanda ska någon, deprimerat och ångestfyllt skrika ut sin sverige-sorg och därmed döma ut jublaren till omänsklig. vi kids lever väl lite i en generation där det är jävligt ohippt med nationalism? light som icke light? man ska bara hata, hata, hata sverige. ja, tror de..

oavsett ibiza, tel aviv, amsterdam, ja alla bra, coola städer, så är det stockholm mitt hjärta klappar för. ja, det är kanske det här som kallas trygghetsnarkomani? kalla det vad ni vill, men jag skyller på min ostabila barndom i alla fall. det kommer man alltid undan med.

jag älskar att vara tillbaka hemma i stockholm. och imorgon går jag raka, uppstyrda vägen till mitt 8-17 jobb, och det känns jävligt bra. (sen vet jag inte hur mycket det beror på efexor, placeboeffekt (?), att mitt sparkonto snart bara kommer räcka till en korv me brö om jag inte lägger på en ekonomisk rem, högtalarna och min techno-spotifylista på kontoret… nått äre i alla fall som får mig att kämpa. vi kan gå in i en djupare diskussion om det senare, man får aldrig sluta kämpa.)