comfortzonmbie

september 9th, 2013 § 0 comments § permalink

det är alltid samma visa så fort planet börjar fälla ner vingarna över arlanda; jag (smyg)jublar. ja, för det verkar ju nästan vara hederskodex att i samma sekund vi närmar oss arlanda ska någon, deprimerat och ångestfyllt skrika ut sin sverige-sorg och därmed döma ut jublaren till omänsklig. vi kids lever väl lite i en generation där det är jävligt ohippt med nationalism? light som icke light? man ska bara hata, hata, hata sverige. ja, tror de..

oavsett ibiza, tel aviv, amsterdam, ja alla bra, coola städer, så är det stockholm mitt hjärta klappar för. ja, det är kanske det här som kallas trygghetsnarkomani? kalla det vad ni vill, men jag skyller på min ostabila barndom i alla fall. det kommer man alltid undan med.

jag älskar att vara tillbaka hemma i stockholm. och imorgon går jag raka, uppstyrda vägen till mitt 8-17 jobb, och det känns jävligt bra. (sen vet jag inte hur mycket det beror på efexor, placeboeffekt (?), att mitt sparkonto snart bara kommer räcka till en korv me brö om jag inte lägger på en ekonomisk rem, högtalarna och min techno-spotifylista på kontoret… nått äre i alla fall som får mig att kämpa. vi kan gå in i en djupare diskussion om det senare, man får aldrig sluta kämpa.)